Efter att ha kommit ut ur E-huset med er nyfunna kunskap om en av KTH:s all-fadrar blir ni nu ledda av dAnkan till en byggnad som ser ut som att den skulle behöva behöva följa han den där laddade “DIY cleaning tips”-snubben på instagram. Man får lite vibben av att byggnaden nog är gjort i ironisk stil, kanske med ledorden “iallafall bättre än den förra kåken (se länk)”
”Oj vilken gammal byggnad!”, utbrister en person.
”De borde anlita en bra arkitekt för att rita en nyare”, fortsätter en annan.
”Behöver man stelkrampsvaccin för att gå in i den?”, frågar en tredje.
“Säkert, jag har några sprutor på mig som jag är ganska säker på är stelkrampsvaccin, kan också vara ren stelkramp men bör ju funka typ lika bra!”, säger dAnkan och drar fram några ampuller som varit förvarade i fjäderdräkten.
Han som frågade tar en av kanylerna från dAnkan men ger efter en mycket kort inspektion snabbt tillbaka den till dAnkan.
“Nehe, skyll dig själv då” säger dAnkan kort.
“Iallafall, detta är arkitekternas hus, och jag tror de är rätt fästa vid den av någon anledning. Ritad av Tham och Videgård, troligtvis som en fläck i en kaffemugg. Hursomhelst, egentligen brukar inte rundturen gå igenom här, men nu är det så att något väldigt viktigt i denna byggnad, så nu går vi in.”
Gruppen vankar fram till dörren och möts av en liten skärm på en vägg med ett litet tangentbord liggandes framför.
“Vad är det här för något dAnkan?”, frågar du.
“Ja du, det du, det… det vet jag definitivt… “, muttrar dAnkan.
“Är det en hemsida kanske?”, flikar en av de andra (han som ville ha en kanyl) in.
“Ja men såkla- Ja det är det menar jag. Bra att du visste, jag bara testade er kunskap om teknik!”, utbrister dAnkan och börjar trycka på tangentbordet. Knapptrycken ser ut som att de inte har någon påverkan på sidan, men dAnkan knappar på.
“Fy arton! Vilken otur! Jag fattar ingenting! Jag kan inte få något att hända. Om jag ändå hade tillgång till admin-delen av sidan”
“Ehh… ‘Fy sjutton’ menar du väl?”, frågar en individ som börjat äta ur en kakburk som ligger placerad bredvid skärmen. “Är det verkligen så svårt?”
“God kaka, men har vi verkligen rätt att göra så här?” tänker du som också tagit en kaka ur burken, “men dAnkan har ju inte sagt något annat så det bör vara fine.”, så du fortsätter att äta kakan.
“Mhm. Ja det kanske jag menade. Eller inte. Jag vet inte. Okej då, försök ni istället. Försök ta er till roten av problemet så letar jag efter en annan ingång så länge.”, säger dAnkan med en hetsig röst.