Disclaimer: Den är luckan är en MUD, läs mer om detta längre ner på sidan.
Efter att ha gått upp på taket av arkitekthuset och, utan resultat, försökt hitta det dAnkan tappat bort (dAnkan ville heller inte beskriva det han letade efter utan gav bara avvikande svar såsom “öppna det bara inte” och mumlade om “gatuvärde”). Till slut måste ni ge upp sökandet får istället några ögonblick till att beundra utsikten, något som bryskt avbryts efter att dAnkan tittar på sin klocka och inser att ni genast måste vidare
Efter att ha färdats ner för trapporna ett tag börjar du ana att nog fan har ni gått fler trappor ner än vad ni gick upp. Denna aning förstärks i och med att trapporna övergår från betong till tegel till natursten och belysningen övergår till att hanteras av facklor längs väggarna. Du känner dig något manad till att fråga dAnkan, men denne befinner sig för tillfället i ett väldigt tyst men samtidigt hetsigt telefonsamtal så du bestämmer dig för att inte störa.
men du gissar att dAnkan troligtvis vet vad de håller på med, fåglar är ju menade att ha en inbyggd kompass i huvudet eller nåt sånt.
Men efter att ha vandrat tvåhundrameter neråt och passerat otaliga antal bortglömda arkitektprojekt hör du dAnkan harkla sig..
”Det verkar som att vi gått lite för långt… Men känn ingen oro! Vi ska bara vända om och gå upp för trapporna så kommer vi ut så småningom.”
Du ser dAnkan vända sig om och lyckas ta ett enstaka steg innan ett par ornamentala gruvstöttor kollapsar lite längre upp i trappan. När dammet har lagt sig är det tydligt att den vägen inte längre går att använda.
“Vem i hela Fanders lät studenter designa sådär vital infrastruktur egentligen?”, muttrar dAnkan grinigt. “Så, har någon en plan för hur vi tar oss ut?”
“Borde inte du som guide ha det?”, frågar en av de andra?. dAnkan är på väg att ge svar på tal när en annan person i gruppen pekar in i en gruvgång som är beprydd av skylten “Källare.”
“Dit in skulle vi kunna gå, det borde finnas en väg upp till biblioteket därifrån!” föreslår du.
“Hmm, ja, det borde gå. Men bibliotekarier är listiga varelser. Det de har låst in i källaren har de nog låst in av god anledning. Vi kommer därmed behöva både hitta utgången och koden de använder för att låsa upp den. Den kan finnas var som helst, så vi borde nog dela upp oss.”
“Jag vet inte dAnkan, det ser rätt läskigt ut därinne”, säger en av de andra deltagarna som verkar mer sugen på alternativet att vara fast i källaren för alltid.
“Om du vill stanna här i tunneln och bli material i någon arkitektstudents examensarbete tänker jag inte stoppa dig, men det kommer gå bra. Kom bara ihåg detta: bibliotekarier är språknördar, så om vi bara pratar engelska kommer de att aktivt ignorera oss.”