Medan gruppen vandrar nerför trappan förklarar dAnkan tillsammans med ekot av dAnkans röst historien av R1.
”Från början var detta Sveriges första kärnreaktor, men efter att den stängts ner har den använts till operauppvisningar, konstutställningar, och massa annat.”
”Annat… Annat…”, svarar ekot.
”Vad används den till nu?”, frågar du.
”Ja du”, börjar dAnkan precis när trappan tar slut och ni anländer i reaktorhallen. “Det är en bra- Vad i-??”
dAnkan kollar upp på en gigantisk dator. Datorskärmen är tjugo meter bred, och tangenterna på tangentbordet stora som A4 papper. På skärmen blinkar silhuetten av en anka i några sekunder, den ser ut att bestå av diverse chiffer-fragment och julgransdekorationer, innan ett enkelt ansikte med ögon och näbb börjar renderas. Ögonen riktar omedelbart in sig på dAnkans position.
”Hoppsan, jag hade hoppats den här hade stängts av…” muttrar dAnkan lite tyst.
“Välkommen, dAnkan!” ropar dataskärmen, dess näbb öppnar och stänger sig vid varje stavelse. “Vissa skulle påstå att faktumet att du vågat vanka tillbaka hit efter allt du gjort vore en indikation på mod och god karaktär, men jag tänker vara ärlig och säga att det var väldigt dumdristigt.”
Plötsligt hör du hur den tjocka, blyinfattade pansardörren slår igen bakom dig och i snabb följd blir låst på sju olika sätt.
“Du ser,” fortsätter datorn, “dina misslyckanden har kostat oss mycket pengar. Till att börja med: att låta andra individer nyttja vår API nyckel har inbringat oerhörda kostnader som…” Medan datorn fortsätter rabbla vad som verkar vara en snudd på oändlig lista av mer eller mindre ruinerande felsteg, kommer dAnkan fram till dig.
“Du, jag har en plan. Den där datorn har fullt fokus på mig, men om jag skulle kunna komma undan en stund skulle jag kunna återställa den till originalinställningarna. När det händer kommer den kanske gå att övertygas att ge oss koden för att öppna dörren igen.”
“Okej, det låter bra, men hur ska du göra det?” undrar du.
“Så här,” svarar dAnkan och drar fram en anknäbb med att snöre som den sätter runt ditt huvud, och en mask av Håkan Juholt som sätter runt sitt egna huvud. “Detta borde lura dess ank-siktsigenkänningsprogram. Se till att hålla dens uppmärksamhet!” säger dAnkan innan den kilar iväg runt ett hörn. Lyckligtvis verkar tricket ha fungerat, och datorskärmens ögon fortsätter vara fästa på dig.
“…och inte nog med det, du har ännu inte levererat det senaste paketet. Du måste förstå, dAnkan, att du troligtvis inte kommer kunna hitta en annan köpare som är villig att betala vad det faktiskt är värt. Med ett gatuvärde av öv-öv-ööööööööööööööööööööövveee…” Du ser hur pixlarna på datorskärmen långsamt faller bort och skärmen är helt släckt i ett ögonblick, innan en ny scen tar vid. Det ser ut som siluetten av en park i kvällsljus. Under en gammal lyktstolpe står vad som ser ut som en väldigt anspänd anka.
“Se till att lista ut vad lösenordet är snabbt, jag vet inte hur länge jag kan hålla systemet i det här tillståndet!” ropar dAnkan från djupare in i reaktorhallen. “Datorn borde gå att prata med, men den kanske inte ger upp lösenordet så lätt!”