Du vandrar med smått dystra steg och sackar lite efter resten av gruppen. Rundvandringen är snart över och du inser att du verkligen gillar KTH. Byggnadernas olikheter, alla vinande gångar, existensen av stockholmssyndromet och alla fantastiska, eller iallafall egensinniga, individer. Att du behöver lämna det här stället om bara ett litet tag känns väldigt vemodigt. Du försöker ditt bästa med att komma på någon ursäkt som du skulle kunna ha för att få stanna kvar här i åtminstone fem år till, men hur du än försöker så kommer du inte på något passande. Aja, sånt är livet.
Efter ett snabbstopp på ännu ett café, där dAnkan envisas med att ni ska vänta utanför medans han är inne och fixar en grej, fortsätter dAnkan fösa er tillbaka i riktningen av borggården. Ni stannar till ett ögonblick utanför en byggnad med ett stort K på sidan och dAnkan ursäktar sig igen en stund och försvinner in i byggnaden. Ett kort ögonblick senare kommer den ut med ett litet paket, och rundturen fortsätter vidare. Fram till fler trappor. Du stirrar på dem, och ser nästan hur trapporna är del av en stor, fyrkantig pyramid, och på toppen av den kommer du att offras. Du fullkomligt vägrar att gå upp för fler trappor, och efter att du sagt detta till dAnkan känner du hur du blir lyft och buren uppför dem. Väl på toppen gläds du åt att det inte finns något altare, men kollar ändå skeptiskt på getstatyerna; de har troligtvis inte blivit matade på några år.
“Här har vi Sing-Sing gården, som omsluts av F-huset,” ropar dAnkan ut. “Lite kuriosa om F-huset är att… Det är att… Jo det här huset är intressant eftersom det råkar nämligen vara så att hela det är området byggdes av azteker. När KTH kom till fick de i uppdrag att bygga just den här delen då man tyckte att det skulle se jäkligt fränt ut med en pyramid på campus!
Du kommer in på borggården och kan i fjärran se platsen där du för första gången mötte dAnkan. Du vandrar ner för några trappor (dAnkan erbjuder sig att bära dig igen men du tackar artigt nej).
“Välkommna, till det bästa huset! D, som ni alla troligtvis redan vet, står självklart för dAnkan. Jag fick detta hus uppdöpt efter mig själv efter att jag räddat KTH från en stor ekonomisk kris, jag är lite vad man kallar en hjälte.
“Hur som helst, nog om mig. Denna byggnad är del av KTH:s originella byggnader. Eller, inte originella originella, men bland de första på den här addressen. Massor av hemligheter gömmer sig häribland, bland annat säger legenden att självaste Viggo Kvack har kontor här inne! Kom så kollar vi runt.”
Ni vandrar runt och kikar på lite datorer, lite föreläsningssalar, men stannar till i en dammig korridor som slutar i en välförsluten dörr.
“Detta är en gammal, hemsökt föreläsningssal som blev förseglad för flera decennier sedan,” säger dAnkan med kuslig röst.
“V-varför förseglades den?” frågar en skraj deltagare.
“Dålig akustik, hemsökandet kom senare, men då akustiken är så fruktansvärt dålig vill ingen hålla föreläsningar i den” svarar dAnkan. “Hursomhelst, det råkar vara så att vi måste in i den här dörren men som ser är detta heller inte en vanlig dörr, faktum är att den byggdes av samma personer som reste templet och för att verkligen sätta prägel på sitt verk fick de själva välja hur dörrens lösenord skulle utformas. De valde därför att gömma lösenordet i emblemet som sitter på dörren.”
Du går fram och kollar på dörren och inspekterar emblemet.
“Jag hade gärna hjälpt till men på grund av en pakt jag har med aztekerna har jag behöva svära på att inte röra deras grejer, meeen ni lär ju kunna lösa det här!” säger dAnkan och tittar på dig och resten av gruppen.
